Stora sjöfallet
Länge sen jag bloggade, det är lite tråkigt men jag känner inte för att skriva speciellt mycket, så jag visar en bild från mitt sommarlov så här långt!
kika in mina andra bilder på: http://www.flickr.com/photos/39361570@N03/
Ha ett roligt lov!! :)
Luspudlar och en dikt/låt
Jag mötte släktingar jag aldrig träffat förut, lite spännande.
Även om dem flesta var sysslingar så var det helt okej.
Det tycker jag är krångligt, med sysslingar. De är aldrig tillräckligt släkt för att man ska kunna se dem som en kusin, inte heller är de som vanliga osläktingar" heller som man kan förhålla sig till... mm det är klurigt.
Min mamma och min moster sjöng låtar och även några egenkomponerade låtar på kalaset. Det var en riktigt catchig låt
och har hängt med mig hela dagen idag.
Jag har också skrivit en låt, eller dikt om en polare. Den är inte klar men tror jag kommer skriva klart den snart.
Vi träffades du och jag som avhugget
När jag hade smala glasögon och hårband
Och du hade bil t-shirts och trodde jag var ett grönskaksland
Nu är vi här med sned lugg och kajal
Och du nappar på ordet nötskal
För i ett skal vi bor, du och jag och våra ordval
Och ingen av oss har nånsin varit riktigt normal.
Grubbel över en kopp med te
Igår pratade jag och Ingrid om hur svarta molnen var när jag var liten(hon verkade inte riktigt insatt i ämnet för att komma ihåg hur det var då). Jag älskade åskan och regnet när jag var liten. Jag sprang ut och sökte mig till bullret och blixtarna.
En sådan dag kunde jag titta upp i ´himlen och tänka på ett stort mörkt sten täcke som lägger sig över jorden. Nu ser molnen bara grå blåa ut, lite tråkigt faktiskt.
Tänk om allt skulle vara så dramatiskt som allt verkade vara när man var liten. Som när en orkan drog in över USA när jag var runt 7 år. Då trodde jag att orkanen skulle komma hem tll oss, jag planerade att gräva ett hål i marken där hela min familj skulle få plats och min bästa kompis familj. Tillslut tänkte jag på det så mycket att jag visste exakt var jag skulle gräva hålet, hur många rum det skulle ha och vilka nallar jag skulle ta med mig.
Men jag var lat redan då så det blev aldrig något stort hål i gräsmattan.
Eller när min faster fick cancer och mina föräldrar berättade att hon hade mycket blåmärken pga cancern. Då kollade jag alltid mig själv efter blåmärken på kvällen.
En sak som har hänt nu den senaste månaden är att vinden verkar ha fattat tycke för mig. Jag har tjockt hår som flyger och puffas upp i vinden + så har jag en snelugg som slår volter i luften. Min frisyr är inte anpassad efter Sveriges vind styrka. Och på det så följer vinden efter mig. När jag går på en en liten gångväg med hus på båda sidor om mig så blåser vinden i mitt ansikte, okej tänker jag och gillar läget. När jag sen svänger åt ett annat håll så är det vindstilla, i några sekunder sen blåser det åter i mitt ansikte.
Antar att jag får acceptera att vara Carola Häggkvist utomhus numer.
Ella tiene el poder
Min väldigt kära vän A Ling Ling ((ingridE)) har inte bloggat på Väldigt länge! Så därför Taggar jag henne att blogga, eftersom jag vill läsa nya inlägg!!
---> www.plingrid.blogg.se <---
Kommentera gärna lite för mkt och sånt, så kommer säkert den egocentriska Pling smyga upp och ta över hennes mycket verbala fingrar och tillslut skriva ett inlägg!
Snart är påsklovet slut, om 1½ timme faktiskt... Det betyder att skolan snart börjar och jag kastas ut i det bottenlösa havet igen. Nej men det känns faktiskt som att det här är stupet ner till sommarlovet då man landar på sköna kuddar och soliga dagar. Efter påsklovet kommer allt gå läskigt snabbt och jag kommer säkerligen tappa bort mig i allt som ska göras men ändå smyga dit något roligt, förhoppningsvis.
Den här veckan ska jag äntligen lämna in min svenska berättelse som jag börjar lära mig att älska. Jag känner att jag har nästan lärt känna alla mina karaktärer riktigt väl och ser nervöst på den dag Johannes kommer bedöma deras charm.
Annat som kommer hända denna vecka är en debatten på TORSDAG!! Jag och två andra ska debattera emot globaliseringen och för fossila bränslen. Jag hoppas det går bra och jag kommer bli en liten nörd i ämnena dagen innan.
Gör att jag aldrig säger Aha
Äter upp våran jord
Oj vilket bra... lösenord!
Globalisering
Fritering!
((Jag vet att jag är en kämpe på att rimma, tack tack)) Efter debatten ska jag äta cupcakes och vila mig, förhoppningsvis ute om det är soligt! :)
Men en sak jag verkligen ser fram emot och ibland inte alls ser fram emot är FESTEN den 26/4!! En superhemlig fest som jag och A Ling Ling ska hålla för några få och det kommer att bli.... gud jag har inte ens börjat göra dem riktiga förberedelserna.
Men det kommer att gå bra, har börjat på extraordinaire inbjudningar så allt kommer lösa sig. Dessutom så har jag väldigt livlig fantasi just nu, även om huvudkaraktärens destruktiva beteende i min sv berättelse ibland tar över mig.
Det här var inte ett av mina vanliga blogginlägg, men jag kommer som sagt återkomma med mer material om saker som hänt under påsklovet. Förhoppningsvis även bilder!
Så håll fortsatt koll på www.sandhuset.blogg.se
Fritid
Have no fear of perfection - you'll never reach it. Salvador Dali
Dem största skatterna i livet är de som är osynliga
för ögat, men funnet av hjärtat.
Anonym.
Påväg att bli
Gick hem från en temadag på skolan om värderingar och internet mobbnig. Roligt men plågsamt pga det fina vädret utanför. När jag kom hem hittade jag ett reportage om Salem Al Fakir, en av mina favorit artister! Rakat av sitt stora hår och tonat ner allt möjligt. Blivit mera mogen helt enkelt som han själv sa.
Alla verkar har mognat eller blivit stora det senaste året. Hela halva släkten har gått och blivit mammor eller pappor och de som är för unga för det har antingen förverkligat deras livsdröm eller tagit an ett seriöst förhållande. Resten dricker lite kaffe och skrattar.
Mina syskon har bytt skola och utvecklat egna uppfattningar och tankar.
Kompisar använder ord som hör hemma i något slags sekretess belagt dokument och armbågar sig till dem bästa betygen och tror sig klara för stor press och för mycket ansvar.
Jag känner inte igen mig i dem kliven emot vuxenlivet, förutom att jag numer får övningsköra (yeay!) och-
Kaffe.
Jag ville inte att det skulle hända mig, men jag anade att det skulle. Att komma att falla för den besk söta doften och det skummande svarta.
Det är något inuti mig som suktar efter kaffe med socker efter Kläppen resan. Det brummar och spottar, lovar att jag inte kommer att bli en Svensk kaffe-tant av bara en enda kopp.
Så jag tog en, en liten kopp med mjölk och socker och skapade kaffe ringar på alla papper som jag kunde hitta.
Torsdag
Där sitter hon, sårbar och ärbar. Utan en tanke på dem kommande redovisningarna och prestations mätningarna. Försöker glömma vardagen och dyker in i kortfilmers värld. Accepterar att kallas Nörd och känner sig lite lugnare.
Ja, där sitter hon i soffan med datorn i knäet och drömmer om basmati ris och stekt blomkål. Tittar på en video(Western Spaghetti) och känner inspirationen komma tillbaka.
Hittade Det piskande pilträdet i reservatet.
I söndags följde jag med till Görvälns naturreservat i Viksjö tillsammans med familjen och min moster och hennes barn. Det var dagen efter mammas födelsedag, och dagen dagen efter Min födelsedag.
Det är ett vackert område där stora ekar knakar vid strandkanten och små trä broar ringlar omkring i skogen. Isen är påväg att bli flytande och låter som en val med magont då och då. Den soliga och mysiga promenaden vi hade påbörjat på isen slutade med att vi rusade mot stranden i blandad skräck glädje efter att den knakade kraftigt rakt under våra fötter.
Kommer strax tillbaka till mitt bloggande, har en liten svacka i skrivandet just nu. Kommer börja med lite mera regelbundna inlägg framöver. Vi ses!
Det här inlägget skulle rusat i en annan riktning.
Ännu en vecka har gått.
En vecka som gått till historie böckerna! I mitt huvud iaf. Två stycken nationella prov i svenska, ett läsförståelse och ett skrivuppgifts prov. Min mentala ordbok svek mig ganska rejält under läsförståelse provet, shit. Hittade inte dem intelligenta orden jag sökte efter för att få mina analyser lite mer... värda. Men det gick bra allt som allt.
Jag valde att skriva en novell i skrivuppgiften, som många av de känsliga niorna som tror sig ha en författare inom sig. Gick även det ganska bra, vet inte säkert än.
Två dagar jag förhoppningsvis och förmodligen kommer att minnas lite grann. Dels eftersom jag sprang ifrån värsta allé för att jag såg framför mig hur två glasdörrar skulle slås igen och jag skulle krocka in i glaset, strirrandes in i en lärares ansikte som sakta skakar på huvudet. Och min framtid om ett bättre betyg skulle rinna ut i sanden.
Min lärare Leo hade gett alla det onda ögat och sagt med en sträng röst att alla, ALLA, måste komma i tid.
Jag trodde att jag inte kom i tid.
Jag kan springa snabbt och då kommer jag på att det är otroligt roligt att springa. Men bara när man har bråttom eller måste göra något. Inte när man står i korta shorts och en rinnig panna och måste springa 1200 meter. Inte kul.
Det känns löjligt samtidigt som det sprätter i benen när man springer.
Men man kan inte bara starta när som helst och börja tok rusa. Det går bra om man springer från huset till bussen eller från bussen till skolan, då ser det inte konstigt ut. Men om man går normalt på gatan och sen på mindre än en sekund bryter ut i ett tok springande som involverar övermänskligt långa kliv nerför en backe, då ser det inte så bra ut. Jag är inte en medveten varelse på morgonen, eller på kvällen. Jag brukar inte gå lite snabbt för att sen eskalerar till ett joggande och sen rusa. Nej. Jag går i en normal takt och sen brukar en liten röst säga att jag kanske kommer försent och då bär det iväg. Som ett skott.
Det som dock är dåligt med att ha bråttom och att springa är att man hamnar utan stift på provet.
En timmes sekund
Jag springer lite försiktigt genom "radhus korridoren" för att inte väcka Patrik i rummet bredvid och slänger mig på telefonen och svarar med en så rosslig röst att jag förvånar mig själv. Den stackars lilla killen som når upp till min navel är på andra sidan luren. Patriks kompis i 6:an som jag funderat på om han inte går i trean.
Efter det lite smått obekväma samtalet ser jag att det är snö ute! Snö! Jag som trodde att jag hade sett riktig snö för sista gången i november.
Jag drog med mig Patrik ut till fornkullarna och bestämde mig för att fota lite.
Idag är det fredag och jag gick hem ifrån skolan. Gick med ända till Hanna och snackade...väldigt länge i kylan innan jag kom på att jag måste gå hem också. Så Moa följde med mig en bit genom starbo parken. När jag äntligen började närma mig mitt hus så möter jag min gamla klasskompis. Om det här skulle varit för bara ett år sen så skulle jag ha flippat ur och känt hur det knutit sig i magen och gått förbi med iskalla steg utan nästan en blick på kroppen som passerar förbi, eller tillochmed svängt av vägen och tackat gud för alla småvägar i förorten så man kan undvika en bekant.
Idag ville jag bara se vad som skulle kunna hända, som om jag var i någon slags serie, the office kanske, väntade på att något pinsamt skulle ske. Det gjorde det inte, normalt nog. Skrattandes åt mig själv och hans beteende går jag vidare mot mitt hus.
En ålande vampyr på is
Juice(josefin) frågade mig för några dagar sen om mina fötter blev nervösa när det var is. Hon mena på att hennes fötter börjar pirra under fotsulan precis som det pirrar i magen när man är nervös. Det har aldrig hänt mig och det är väldigt tur eftersom när jag blir nervös så blir jag väldigt omedveten om vad som händer runtom mig.
Alltså så skulle mina fötter inte märka isen och jag skulle behöva kräla mig fram på mage för att komma någonstans på vintern.
Lat och häpen
Åh jag som hade planerat att bara sitta hemma och ta det extremt lugnt. Nu måste jag gå 800m för att få lägga mig i en syntet soffa och skratta åt andras ansiktsuttryck.
Den skämtsamma och roliga Sandra har försvunnit för dagen och kvar är den Sandra som fortfarande undrar om det var en kille eller en tjej i videon Leave Britney alone. *host*
Inatt kommer jag säkert få titta på någon "jätte" bra anime som jag bara måste se. Har fortfarande traumatiska minnen ifrån förra övernattningen, fast då var inte Mimmi där och vaktade. Borde nog använda henne som vapen emot dem, om dem inte gaddar ihop sig! Men jag ska inte låta mig luras av deras ivriga och stora ögon, jag ska stå på mig och... kasta mig över första bästa bok jag hittar(harry potter).
Men alla mina upproriska handlingar brukar tråkigt nog sluta i en kvarts skrattande och sen en liten tystnad. Sen ger jag upp och sätter mig bredvid och tittar snällt på en tecknad serie av människor som levt i mörkret för länge och utvecklat för stora ögon (och händer). :)
Drick inte mer mjölk än du kan handla
Skolan har slutat och jag har kommit på att jag inte är en duktig grupp-medlem. Men nu är grupp arbetet slut så jag behöver inte känna dåligt samvete för det längre.
Upptäckte nyss att Gmail har en kalender, yeay! Började skriva in viktiga datum i den och...prov...
Iaf, så gick allt mer eller mindre överstyr och allt slutade med att jag skrev ett långt meddelande på varje kom ihåg grej. I have a life, it's just not very eventful.
T.ex så har jag planerat in en dag jag ska vara hemma på, en dag jag kan leva ut mina drömmar och känna mig utsilad ifrån mängden. Annorlunda. Bra annorlunda. FANTASTISKT annorlunda! Nej men allvarligt så är det som att ha en varm sten (menar på att en sten i magen :inte: är något negativt i den här meningen) i magen när man själv är hemma men alla andra är på jobb eller skola.
Så jag har planerat in en dag, ska nog inte säga datumet här eftersom jag har stalker friends som kommer göra saker emot mig om jag "kommer ur garderoben" så att säga...
Ehm, jag skulle komma fram till vad jag skrev i min gmail kalender
Det får jag ta en annan dag. Nu ska jag gå och göra något vettigt.
Rita En Robot På Ett Grovt Papper, Kanske...
Det första
ses! : )
