Fritid
Have no fear of perfection - you'll never reach it. Salvador Dali
Dem största skatterna i livet är de som är osynliga
för ögat, men funnet av hjärtat.
Anonym.
Påväg att bli
Gick hem från en temadag på skolan om värderingar och internet mobbnig. Roligt men plågsamt pga det fina vädret utanför. När jag kom hem hittade jag ett reportage om Salem Al Fakir, en av mina favorit artister! Rakat av sitt stora hår och tonat ner allt möjligt. Blivit mera mogen helt enkelt som han själv sa.
Alla verkar har mognat eller blivit stora det senaste året. Hela halva släkten har gått och blivit mammor eller pappor och de som är för unga för det har antingen förverkligat deras livsdröm eller tagit an ett seriöst förhållande. Resten dricker lite kaffe och skrattar.
Mina syskon har bytt skola och utvecklat egna uppfattningar och tankar.
Kompisar använder ord som hör hemma i något slags sekretess belagt dokument och armbågar sig till dem bästa betygen och tror sig klara för stor press och för mycket ansvar.
Jag känner inte igen mig i dem kliven emot vuxenlivet, förutom att jag numer får övningsköra (yeay!) och-
Kaffe.
Jag ville inte att det skulle hända mig, men jag anade att det skulle. Att komma att falla för den besk söta doften och det skummande svarta.
Det är något inuti mig som suktar efter kaffe med socker efter Kläppen resan. Det brummar och spottar, lovar att jag inte kommer att bli en Svensk kaffe-tant av bara en enda kopp.
Så jag tog en, en liten kopp med mjölk och socker och skapade kaffe ringar på alla papper som jag kunde hitta.
Torsdag
Där sitter hon, sårbar och ärbar. Utan en tanke på dem kommande redovisningarna och prestations mätningarna. Försöker glömma vardagen och dyker in i kortfilmers värld. Accepterar att kallas Nörd och känner sig lite lugnare.
Ja, där sitter hon i soffan med datorn i knäet och drömmer om basmati ris och stekt blomkål. Tittar på en video(Western Spaghetti) och känner inspirationen komma tillbaka.
Hittade Det piskande pilträdet i reservatet.
I söndags följde jag med till Görvälns naturreservat i Viksjö tillsammans med familjen och min moster och hennes barn. Det var dagen efter mammas födelsedag, och dagen dagen efter Min födelsedag.
Det är ett vackert område där stora ekar knakar vid strandkanten och små trä broar ringlar omkring i skogen. Isen är påväg att bli flytande och låter som en val med magont då och då. Den soliga och mysiga promenaden vi hade påbörjat på isen slutade med att vi rusade mot stranden i blandad skräck glädje efter att den knakade kraftigt rakt under våra fötter.
Kommer strax tillbaka till mitt bloggande, har en liten svacka i skrivandet just nu. Kommer börja med lite mera regelbundna inlägg framöver. Vi ses!
