Sandhuset

Idag sken äntligen solen på oss som glömt bort solens värme. Förvisso sken solen i Kläppen en dag men det är något annat när den lyser första gången hemma.
Gick hem från en temadag på skolan om värderingar och internet mobbnig. Roligt men plågsamt pga det fina vädret utanför. När jag kom hem hittade jag ett reportage om Salem Al Fakir, en av mina favorit artister! Rakat av sitt stora hår och tonat ner allt möjligt. Blivit mera mogen helt enkelt som han själv sa.
Alla verkar har mognat eller blivit stora det senaste året. Hela halva släkten har gått och blivit mammor eller pappor och de som är för unga för det har antingen förverkligat deras livsdröm eller tagit an ett seriöst förhållande. Resten dricker lite kaffe och skrattar.
Mina syskon har bytt skola och utvecklat egna uppfattningar och tankar.
Kompisar använder ord som hör hemma i något slags sekretess belagt dokument och armbågar sig till dem bästa betygen och tror sig klara för stor press och för mycket ansvar.
Jag känner inte igen mig i dem kliven emot vuxenlivet, förutom att jag numer får övningsköra (yeay!) och-

Kaffe.
 
Jag ville inte att det skulle hända mig, men jag anade att det skulle. Att komma att falla för den besk söta doften och det skummande svarta.
Det är något inuti mig som suktar efter kaffe med socker efter Kläppen resan. Det brummar och spottar, lovar att jag inte kommer att bli en  Svensk kaffe-tant av bara en enda kopp. 

Så jag tog en, en liten kopp med mjölk och socker och skapade kaffe ringar på alla papper som jag kunde hitta.